Tisdag
Nu kanske ni tror att jag är en väldigt ordningsam människa. Det är helt fel. Jag är väldigt stökig av mig, det är som om vad jag är och vad jag tänker är två helt olika personer. Jag tänker perfektion. Men jag är så långt ifrån perfekt som det går att vara, fastän kanske andra inte lägger märke till det (antar att de bara säger så, men ändå) så vet jag det själv. Och jag har lärt mig att de dagar som känns som bäst, slutar alltid som sämst.
Därför vill jag hålla mig i balans. Inte förvänta mig för mycket. Inte tro för mycket. Jag säger så lite fast jag tycks prata mycket. Vem är jag egentligen?
Jag är med en perfektionist, det är så himla jobbigt men jag kan inte hjälpa det. Jag är som jag är. Känns som att det är lite tvångstankar kring detta, att precis allt måste vara perfekt.
Aaw jaså? :} :D
asså du har så himla rätt tjejen. håller med dig totalt, tycker precis så också! hade t o m tänkt att skriva det i ett inlägg innan du sa allt det där. jaa, visst tröttar det ut :/ att man egentligen ORKAR, när det är en evig evig väg...
vi är verkligen lika, för exakt på pricken så gör och tänker jag med. försöker jag med en normalportion, så tredubblas det. försöker jag fasta, så går det i en dag och sedan överäter jag dagen efter. svälta - hetsäta, hetsäta - svälta. BÅDA dessa vägar som man fastnar mellan skadar otroligt på kroppen asså. trots att man blir smal av att svälta.
ja det känns alltid som att man går UPP mer än vad man går NER. det är skit störande, man kan ha fått kämpa i en hel vecka för att gå ner 4 kg (det har funkat för mig) men det räcker med en hel DAG för att gå upp allt det igen + säkerligen mer. hopplöst. men hoppet kommer åter :) bara att vänta in det eller nåt.
take care!
